så går en dag ifrån mitt liv och kommer aldrig åter.

Var på sjukhuset idag och fick starkare tabletter.
Jag måste få sova och kunna äta.
men det går inte så bra.
jag hoppas att tabletterna hjälper.

Jag saknar honom så att jag håller på att bli tokig...visst är det dumt.
Han har sårat mig så mycket..ljugit mig rakt upp i ansiktet.
men ändå vill jag inte leva utan honom.
Jag älskar honom.
typiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0