bitterfitta

Det har verkligen hänt. Han har sårat dig, han har varit med andra.
varför älskar jag honom fortfarande, varför önskar jag att allt hade varit som vanligt.
varför blir jag alldeles pirrig i magen när telefonen talar om att jag fått ett sms...och varför blir jag besviken när jag inser att det inte är han som hör av sig.
Varför ska det vara så förbannat svårt?
det gör så ont..jag viste inte att det fanns så många sätt att känna smärta på.
Varför?!? varför.... jag kände verkligen att vi var gjorda för varandra. jag kände det så intensivt. att det är du och jag.
men du...du kan inte ha känt samma känsla. du säger att du älskar mig och att du vill att det ska bli bra...vet du vad älska är?
förstår du vad det innebär. hur kan du då söka bekräftelse och kärlek hos andra om du hoppades på oss?

jag försöker förstå.
jag försöker sätta ord på hur jag känner. men det finns inga ord som beskriver smärtan, sorgen, ilskan, besvikelsen, förvirringen som jag känner. jag känner mig värdelös, kränkt, sviken... tårarna slutar inte rinna.
Du var min kärlek, du var mannen i mitt liv, jag kände det så starkt.

jag ville bo i din famn. ville andas din doft, äta dina kyssar, dricka av lusten.
jag kände inga tvivel..jag var stolt över att vara din..
du fick min existens...och du spottade på den...du misshandlade och skrattade åt den.
du lurade mina ögon och dina läppar formade lögner för mina öron.
jag levde i en fantasi.. där jag var prinsessa..
det var en saga för god för att vara sann.
men allt jag känner nu, all smärta och ilska. allt det jag fick uppleva med dig.. jag ångrar ingenting.

kan inte säga att vi var ett misstag...i så fall...är det det vackraste misstaget jag gjort.
du var min sol, du var leendet på mina läppar och i din närhet kändes allt bra.

jag vill inte ge dig mina tårar..men du har tagit min stolthet.
och jag känner mig tom och ensam.
min fantasi har rasat och jag vaknade.
och såg din lögn.