bitterfitta

det sjuka och sköna är...att jag börjar tappa min ilska över det som hänt.
hjärnan har arbetat dygnet runt...jag har gjort allt för att försöka förstå...för att jag ska kunna förlåta.
jag var t.o.m. så inne i detta så att jag var på biblioteket och lånade massa böcker om att bli sviken i kärlek, lämnad,
otrohet och konsten att förlåta.
Jag har inte gjort annat än att läsa den senaste veckan. och jag har inte tyckt att något har hjälpt.
jag har fortfarande varit arg, ledsen, förtvivlad, besviken, tom, förhoppningsfull, förvirrad, förnekat..alla känslor har åkt virrvarr genom kroppen på mig. jag kan växla ifrån ledsen till förbannad till förhoppningsfull bara på någon minut.
Men så öppnade jag en bok...och hela mitt inre bara suckade till och jag kände en harmoni.. ett lugn som jag inte känt på jag vet inte hur länge. (hjälp va religiös jag låter...hahahahaha)
en bok om förlåtelse...och någonstans började jag inse att det är bara jag som mår dåligt över att känna så här.

vetskapen över att vi är mänskliga...och det fina är att människor inte är perfekta. svek förekommer, vi gör misstag och dåliga val..vi kan bete oss sårande eller själviskt, ovänligt och tanklöst. vi vill vara kloka men kan ändå handla dåraktigt, vi vill vara vänliga men kan ändå uppföra oss bryskt, vi vill vara storsinta men kan uppföra oss småaktigt.
Vi gör alla fel, vi sårar,och vi har svårt att komma ur onda cirklar. Vi brottas med vårt ego, vi strider mot rädslan och vi kämpar med kärleken.
Och vi känner alla den djupa inre besvikelsen när vi inte lyckas med att vara den vi vill vara.

jag förstod att jag måste börja älska mig själv... att han måste börja älska sig själv. att så länge man inte gör det så söker man bekräftelse. en yttre bekräftelse som kan köpas för pengar alla matriella ting.. när inte det funkar går man över till relationer...det spelar ingen roll hur bra relationen än är...för man behöver hela tiden bekräftelse...och söker sig vidare och vidare och vidare... sen är det lätt att man tar till flaskan eller andra droger för att dämpa sorg, vrede, ånger, frustration, deprission och olycka.

jag VET att han var mannen för mig. jag känner det så intensivt. allt kändes så rätt... men så länge han inte kan förlåta sig själv och börja inse att han är mänsklig. att han gjort fel men det gör ALLA människor.. inse att han är en fin person med fantastiska egenskaper. så länge han inte kan förstå det och förlåta sig själv.. så kommer han aldrig finna lycka med någon.  jag hoppas fortfarande på att han och jag kommer hitta tillbaka...jag kan inte förneka det. Jag vet att vi kan bli klockrena. jag älskar honom så det gör ont.
och all ilska jag känt börjar lägga sig.. och för första gången känner jag att jag kommer ha möjlighet att förlåta honom och mig själv.. lägga allt som hänt bakom oss låsa fast det där och aldrig plocka fram det igen.
en skön känsla.
så, nu levar jag på hoppet. det kommer lösa sig. Är det meningen att det ska vara vi.. så blir det vi.