bitterfitta

sunday sound - more than dead bör spelas på högsta volym!!

var hos läkaren idag. så dagsprognos. min lägenhet väntar fortfarande på att jag ska flytta hem till den, men jag ska bo kvar hos mamma ett tag till, tills jag är i balans. är vidare heltidssjukskriven...får inte börja arbetsträna än.. *suck* de är rädda att jag ska ta ut mig igen och rasa längre ner.. så jag måste komma upp en bit till ur träsket. måste gå upp lite i vikt..enligt alla andra..inte enligt mig själv. måste börja tycka om mig själv. och börjar jag inte sova på nätterna snart...så måste jag ta tyngre mediciner...vilket jag hatar! jag blir helt konstig av dem. måste jobba hårdare...så jag slipper det här snart. är trött på att inte duga. är trött på att inte vara delaktig. är trött på att inte kunna jobba. vill bara bli bra, vill vara med i livet. inte stå bredvid och titta på. hur gör man för att hoppa på tåget igen?

står still och trampar på samma ställe.

det sjuka och sköna är...att jag börjar tappa min ilska över det som hänt.
hjärnan har arbetat dygnet runt...jag har gjort allt för att försöka förstå...för att jag ska kunna förlåta.
jag var t.o.m. så inne i detta så att jag var på biblioteket och lånade massa böcker om att bli sviken i kärlek, lämnad,
otrohet och konsten att förlåta.
Jag har inte gjort annat än att läsa den senaste veckan. och jag har inte tyckt att något har hjälpt.
jag har fortfarande varit arg, ledsen, förtvivlad, besviken, tom, förhoppningsfull, förvirrad, förnekat..alla känslor har åkt virrvarr genom kroppen på mig. jag kan växla ifrån ledsen till förbannad till förhoppningsfull bara på någon minut.
Men så öppnade jag en bok...och hela mitt inre bara suckade till och jag kände en harmoni.. ett lugn som jag inte känt på jag vet inte hur länge. (hjälp va religiös jag låter...hahahahaha)
en bok om förlåtelse...och någonstans började jag inse att det är bara jag som mår dåligt över att känna så här.

vetskapen över att vi är mänskliga...och det fina är att människor inte är perfekta. svek förekommer, vi gör misstag och dåliga val..vi kan bete oss sårande eller själviskt, ovänligt och tanklöst. vi vill vara kloka men kan ändå handla dåraktigt, vi vill vara vänliga men kan ändå uppföra oss bryskt, vi vill vara storsinta men kan uppföra oss småaktigt.
Vi gör alla fel, vi sårar,och vi har svårt att komma ur onda cirklar. Vi brottas med vårt ego, vi strider mot rädslan och vi kämpar med kärleken.
Och vi känner alla den djupa inre besvikelsen när vi inte lyckas med att vara den vi vill vara.

jag förstod att jag måste börja älska mig själv... att han måste börja älska sig själv. att så länge man inte gör det så söker man bekräftelse. en yttre bekräftelse som kan köpas för pengar alla matriella ting.. när inte det funkar går man över till relationer...det spelar ingen roll hur bra relationen än är...för man behöver hela tiden bekräftelse...och söker sig vidare och vidare och vidare... sen är det lätt att man tar till flaskan eller andra droger för att dämpa sorg, vrede, ånger, frustration, deprission och olycka.

jag VET att han var mannen för mig. jag känner det så intensivt. allt kändes så rätt... men så länge han inte kan förlåta sig själv och börja inse att han är mänsklig. att han gjort fel men det gör ALLA människor.. inse att han är en fin person med fantastiska egenskaper. så länge han inte kan förstå det och förlåta sig själv.. så kommer han aldrig finna lycka med någon.  jag hoppas fortfarande på att han och jag kommer hitta tillbaka...jag kan inte förneka det. Jag vet att vi kan bli klockrena. jag älskar honom så det gör ont.
och all ilska jag känt börjar lägga sig.. och för första gången känner jag att jag kommer ha möjlighet att förlåta honom och mig själv.. lägga allt som hänt bakom oss låsa fast det där och aldrig plocka fram det igen.
en skön känsla.
så, nu levar jag på hoppet. det kommer lösa sig. Är det meningen att det ska vara vi.. så blir det vi.

Artist:  Joan Jett
låt:       I hate myself for loving you

Midnight, gettin' uptight. Where are you?
You said you'd meet me, now it's quarter to two
I know I'm hangin' but I'm still wantin' you.

Hey, Jack, It's a fact they're talkin' in town.
I turn my back and you're messin' around.
I'm not really jealous, don't like lookin' like a clown.

I think of you ev'ry night and day.
You took my heart, then you took my pride away.

I hate myself for loving you .
Can't break free from the things that you do.
I wanna walk but I run back to you, that's why
I hate myself for loving you .

Daylight, spent the night without you.
But I've been dreamin' 'bout the lovin' you do.
I won't be as angry 'bout the hell you put me through.

Hey, man, bet you can treat me right.
You just don't know what you was missin' last night.
I wanna see your face and say forget it just from spite.

I hate myself for loving you .
Can't break free from the things that you do.
I wanna walk but I run back to you, that's why
I hate myself for loving you.

I hate myself for loving you.
Can't break free from the things that you do.
I wanna walk but I run back to you, that's why
I hate myself for loving you .

I think of you ev'ry night and day.
You took my heart, then you took my pride away.

I hate myself for loving you .
Can't break free from the things that you do.
I wanna walk but I run back to you, that's why
I hate myself for loving you .
I hate myself for loving you .
I hate myself for loving you .

16, 17, 20 åldrarna på de tre tjejerna jag känner till att du varit med.
Tonåringar....småbarn. jag förstår inte hur du har tänkt. min stackars blonda hjärna arbetar för fullt med att försöka förstå..
jag är ganska säker på att det finns ett X antal tjejer som jag inte fått reda på...och det spelar egentligen ingen roll.
Det spelar ingen roll hur många..det är varför som är det intressanta.
varför offrade du oss... varför kunde du bara inte avsluta det futtiga vi hade innan du gav dig iväg för att hitta lycka i någon annans famn. varför lät du mig tro att vi började hitta tillbaka igen. varför ljög du.

Bilden på dig och dina tonåringar har etsat sig fast. jag har läst i detalj vad ni har gjort. det får mig att må illa.
Alla förbannade lögner. ja, du kanske älskar någon av dem..vad vet jag.
eller så kanske det är någon annan brud du har knullat som har vunnit ditt hjärta.
Fan, jag har varit hos dig efter du och någon av tjejerna har knullat i soffan, sängen..golvet, vad vet jag.
jag har säkert använt samma jävla handuk som de där brudarna. sovit i era nyknullade lakan.
hur fan ska jag kunna förlåta, gå vidare, glömma?
Jag hatar mig själv.
vill bara kräkas, sluta andas, sluta leva, sluta känna.
834 tabletter... det borde räcka...

Det har verkligen hänt. Han har sårat dig, han har varit med andra.
varför älskar jag honom fortfarande, varför önskar jag att allt hade varit som vanligt.
varför blir jag alldeles pirrig i magen när telefonen talar om att jag fått ett sms...och varför blir jag besviken när jag inser att det inte är han som hör av sig.
Varför ska det vara så förbannat svårt?
det gör så ont..jag viste inte att det fanns så många sätt att känna smärta på.
Varför?!? varför.... jag kände verkligen att vi var gjorda för varandra. jag kände det så intensivt. att det är du och jag.
men du...du kan inte ha känt samma känsla. du säger att du älskar mig och att du vill att det ska bli bra...vet du vad älska är?
förstår du vad det innebär. hur kan du då söka bekräftelse och kärlek hos andra om du hoppades på oss?

jag försöker förstå.
jag försöker sätta ord på hur jag känner. men det finns inga ord som beskriver smärtan, sorgen, ilskan, besvikelsen, förvirringen som jag känner. jag känner mig värdelös, kränkt, sviken... tårarna slutar inte rinna.
Du var min kärlek, du var mannen i mitt liv, jag kände det så starkt.

jag ville bo i din famn. ville andas din doft, äta dina kyssar, dricka av lusten.
jag kände inga tvivel..jag var stolt över att vara din..
du fick min existens...och du spottade på den...du misshandlade och skrattade åt den.
du lurade mina ögon och dina läppar formade lögner för mina öron.
jag levde i en fantasi.. där jag var prinsessa..
det var en saga för god för att vara sann.
men allt jag känner nu, all smärta och ilska. allt det jag fick uppleva med dig.. jag ångrar ingenting.

kan inte säga att vi var ett misstag...i så fall...är det det vackraste misstaget jag gjort.
du var min sol, du var leendet på mina läppar och i din närhet kändes allt bra.

jag vill inte ge dig mina tårar..men du har tagit min stolthet.
och jag känner mig tom och ensam.
min fantasi har rasat och jag vaknade.
och såg din lögn.

Var på sjukhuset idag och fick starkare tabletter.
Jag måste få sova och kunna äta.
men det går inte så bra.
jag hoppas att tabletterna hjälper.

Jag saknar honom så att jag håller på att bli tokig...visst är det dumt.
Han har sårat mig så mycket..ljugit mig rakt upp i ansiktet.
men ändå vill jag inte leva utan honom.
Jag älskar honom.
typiskt.

Vet inte vart jag ska börja, det gör bara ont hela tiden och överallt...
Jag hatar honom för allt han gjort, samtidigt som jag förstår honom.
Han har inte mått bra, jag har inte mått bra.
men samtidigt så har jag hållt mig.. jag har inte strulat runt med andra, inte flirtat runt, inte haft ett förhållande eller två vid sidan av...eller mer än det heller för den delen. ( jag vet inte om han talar saning när han säger att det "bara" är två heller)

Allt han sagt till mig känns som en lögn, den ena tjejen har han försökt träffa en gång i veckan...minst.
han har INTE sagt att han har älskat henne, det är väl skönt det iaf.. men ändå..de har hållt på sen i december..
jag känner mig sviken, otillräcklig, äcklig, ful..
Hon är 17 fyller 18 om en månad.. han fyller 35..
Han kom hem med underkläder för ett tag sedan. gav två par till mig och sa att de andra paren skulle vara till hans syrra..
vem fick dem.. jo hon.. de andra små flickorna.
Han har tydligen träffat hennes bror och syster men inte resten av familjen.
Hon har träffat några kompisar till honom..
Känner mig så lurad.. alla har vetat om det...

den andra tjejen. hon är 20 .
tror att de har hållt på sen någonstans runt oktober..

han skickar bilder på sig själv till andra, flirtar med tjejer på nätet och när han är ute.
får tjejer att känna sig speciella.. vet inte om han har haft några "knulla för en kväll" brudar.. men jag skulle kunna tänka mig att det är så..
 
han har plockat bort mina bilder när jag inte varit där, gömt alla kort, mina kläder, tandborste, deo och alla lappar jag skrivit.
han har städat undan alla spår av mig.

ÅH!!! jag känner mig så dum!
Vi hade pratat lite löst om att flytta ihop framöver. vi har ändå varit tillsammans runt 2 1/2 år.
sen kommer det här.
Vi pratade massor när jag var där nu.
han sa att han älskade mig fortfarande. att han alltid har älskat mig, men att han inte är säker på vilket sätt..
om det är som flickvän eller syster.

Det värsta är att jag älskar honom.
Den mannen jag blev tillsammans med..honom älskar jag.
jag önskar att han kunde komma tillbaka.
han gjorde mig lycklig.. han och jag var bara så rätt!
jag har aldrig mått så bra som jag gjorde när han fanns.
Men frågan är om jag kan förlåta hans inneboende...
för den mannen som var otrogen emot mig..det var inte den mannen jag blev kär i och började älska.

han säger att du älskar mig!
hur är det möjligt? Hur kan man behandla någon man älskar, så illa?!
Jag förstår inte.
Fick ett mess av honom nu.. han var ångerfull, ledsen och sa att det inte har varit så illa som jag tror.
Eh, ok! hur fan vet han vad jag tror.
Hur kan han förklara bort det jag sett?
Det jag läst?
det andra sagt?
ska han dra fler lögner?!
Kan han inte bara ta tjuren vid kuken och vara ärlig!

Det gör ont, är ledsen, förbannad, besviken..
Han var min trygghet, det enda jag kunde hålla fast vid just nu.
hans hem, hans armar var min oas, mitt lugn.
Där kunde jag stänga ute allt annat..all ångest, alla psykologer och sjukdomsbilder.
Där kunde jag bara vara mig själv.
Och nu känns det som om det är det borta...

välkommen till verkligheten lilla bitterfitta!

Det är som om någon har öppnat en kran i mina ögon...tårarna slutar inte rinna.
lyckades somna runt 6tiden imorse...vaknade någon timme senare av mina mardrömmar.. tårarna fortsatte ösa ner på mina kinder.
Jag fattar inte. att jag varit så naiv. alla tecken har funnits där, mitt framför ögonen på mig, och jag har bara blundat!
jag hatar mig själv för det.
Efter samtalet med mr dickhead igår så var han ledsen, sa att han skulle ändra på sig, vara ärlig och att han aldrig älskat någon som han älskar mig.
Men hur FAN ska jag kunna tro på det. hur ska jag kunna lita på honom igen.
Jag älskar honom och det gör så ont. för jag kan inte tänka mig ett liv utan honom...men det känns som om en stor del innom mig har dött.
hur fan kan han med! den där jävla bruden. Vi är bara kompisar.. I MIN RÖV ATT NI ÄR!

Fan! varför kan det aldrig vara bra någon gång.
varför hittar jag alltid svinen som våldtar, slåss eller är otrogna.
Jag är så trött på det här. som att jag inte hade tillräckligt med skit och ta hand om innan!!

Hur svårt ska det vara att höra av sig!?!
Jag fattar inte. Ett sms, ett telefonsamtal, bara tala om på något sätt att man lever och mår bra!
Hur svårt är det att hålla det man lovar?
Höra av sig, träffas, komma hem.
Jag hatar när ordet lovar kommer ut ur din mun, för då vet jag att jag antagligen kommer bli besviken.
För du somnade, var på viktigt möte, var ute och festade, råkade glömma, hade annat för dig.
Men då undrar jag, om det nu är som du säger, att du tänker på mig hela tiden...hur kan du då glömma bort mig?

Jag blir orolig för att du börjat med skiten igen, du nekar..men du har ju lätt att förneka sanningen annars, plus
att jag har hittat massa avklipta sugrör i ditt arbetsrum och i badrummet, skrynkliga foliebitar och ett gäng med snytpapper.
visst jag kanske ser saker som inte finns där, men någonting säger mig att du inte är 100% ärlig.
det är som om du ser mig som en dum brud, som inte har koll, som inte har en blekaste.
det är annat också, det där med ljudlösa telefonen när jag är i närheten, samtal på toaletten, ett ständigt SMSande med andra.

Ibland känns det som om livet bara bygger på lögner.
När slutade folk värna om sanningen och sina relationer.
Jag vet inte vad jag ska göra?
Jag kanske är en dum brud iaf, en dum brud som stannar kvar.